November en månad när gråmörkret kryper sig på och det mesta är gått och tråkigt, så inte för inte att många tycker att detta är årets dystraste månad. Men november kan också bjuda på överraskningar som när kvällningen är lite regnfuktig och mild, ja då kan man få en riktig fågelkonsert även fast att man befinner mitt inne i staden. Oroliga koltrastar, gärdsmyg och rödhake kan om man har tur ibland dra igång en riktig konsert när mörkret lägger sig över buskage och gångbanor. Just i kväll hände det och jag hade turligen inspelningsutrustningen nära till hands.

Just i dag så firar hemsidan 5år och det allra första inlägget handlade om eken så vi firar med en ny ek bild.

Septemberhöst och ute vräker regnet ner och jag sitter och lyssnar på ljudinspelningar jag gjort.  Då är det lätt att med inspelningarnas hjälp förflytta sig till förtrollade mornar i storskogen eller andra platser med märkliga djurkonserter.

Jag är ofta ute i en alldeles speciell skog som jag vandrat i under de senaste 40 åren och den första inspelningen jag vill delge dig kommer därifrån. Det är en vindstilla vårmorgon mitt i skogen den 20 april i år.

I de sydöstra delarna av Östergötland finns en liten enslig göl som har en mycket ovanlig förekomst av gölgroda och ätlig groda. I början av juni håller dessa grodor en ljudlig konsert i kvällningen.

Som vanligt uppmanar jag dig att lyssna på inspelningarna med hörlurar för bästa upplevelsen.

Min juninatt börjar alltid på samma ställe år från år vid en liten sjö som ligger inbäddad i skogarna, där lommen och fiskgjusen alltid har ett vakande öga.

Dagen har varit het men när jag anländer är solen på väg ned och kvällssvalkan sprider sig runt sjön. Kvällsljuset är välkomnande varmt och strör guld längs den lilla sjöns stränder. Det första jag alltid gör är att sätta igång kaffekokningen och mitt lilla gaskök placeras brandsäkert på en sten i sjökanten. Att göra upp eld eller använda kök med öppen låga på den sommartorra skogsmarken är inget man vill befatta sig med så här års.

Medan kaffet kokar gäller det att få ordning ljudutrustningen som ska vara med mig hela natten. Inspelare, sladdar, stativ och mikrofoner går ej att hålla ordning på när mörkret väl har lagt sig. En ljuvlig kaffedoft spetsad med doften från strandens pors drar runt i den mycket svaga kvällsvinden och sprider sig, nu ska det bli gott med kaffe och några mackor.

Sätter mig på en sten nära strandkanten när det sista av solens strålar vilar i tallarnas kronor på andra sidan sjön. I den stillhet som nu råder kommer dom, svärmar av knott som förefaller uppstå ur ingenting så fort solljuset försvinner samlas de runt mig där jag sitter i sjökanten. Kanske tillhör knotten trollens släkte som inte heller tål solljus utan spricker när den går upp, ja ett kan man var säker på är att när solen går ner släpps skogarnas väsen fria.

Det är nu de roliga börjar, i takt med det falnade ljuset tystnar de sista trastarna och ett tranpar blåser tapto i myrkanten, sedan är allting tyst, så tyst. Klockan är nu en bit efter 23 och det har blivit dags att dra sig bort åt spånkäringens tallmo.

Nu är det kanske på plats med en liten förklaring av vem den där spånkäringen egentingen är. I dagens upplysta tider vet vi att det inte är någon gammal trollgumma som sitter och spinner sommarnätterna i ända där uppe på tallmon. Ej heller är det så många som vet vad en tallmo är för något.

Så vi börjar där: Tallmo må för visso vara ett bostadsområde i Sibbo kommun men det är inte det jag talar om utan ordet tallmo är ett gammalt skogligt begrepp för mager gles tallskog som växer på någon höjdrygg i skogen och ofta granne med blöta myrmarker. Det här är en naturmiljö som skogshönsen gillar och även nattskärran som denna historia handlar om.

Nattskärran eller spånkäringen om du vill är en fågel med ett mycket märkligt utseende och uppträdande. Sommarnätterna igenom kan man höra dess surrande läte som pågår i timmar och ibland flyger den runt och smällande slår ihop sina vingar.

Sitt latinska namn Caprimulgus europaeus betyder getmjölkare vilket uttrycker en gammal tro om att nattskärror suger mjölken från getter som går på skogen, men här i trakten har den nog mest setts som ett skogsväsen man skall akta sig för.

Midnatt, jag har nu suttit en lång stund vid spånkäringens tallmo och lyssnat på uppvaktningen som pågår där uppe på mon. Rrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrr och ibland växlar den ner till lite långsammare takt och fortsätter rrrrrrrrrrrrrrrrrrrr….

i bland blir det helt tyst också kommer den flygande över mig och slår ihop vingarna med en smäll, flera gånger ekar ljudet i den för övrigt tysta skogen. Ibland ser man även fågeln som en flaxande vålnad med dess vita fläckar på vingarna som lyser i det svaga ljuset, inte underligt att man höll sig inne i stugorna förr i tiden när natten föll.

På inspelningen nedan hör du i början förutom nattskärran en morkulla som knorrande drar förbi och i slutet hör man hur fågeln flyger runt och smäller med vingarna. Lyssna gärna med lurar.

Men jag sitter ute och njuter i fulla drag och lyssnar efter juninattens ljud och när klockan passerat midnatt kommer liksom juninatten av sig och ljuset tilltar sakta mot en ny dag.

En fantastisk morgon när orrarna spelar och tranorna trumpetar. Lyssna får du höra och använd gärna hörlurar

Min slånbärsbuske sjunger där i trädgården. När man kommer nära förstår man att närvaron av ett slånbärsbuskage som en tankstation för nektar är mycket viktig för vårens tidiga insekter. Fram med mikrofonerna för att dokumentera slånets sång i maj. Hur det lät, ja klicka på filen nedan så får du höra.

April är trastarnas månad och från trädtopparna ljuder den ena solisten efter den andra. Denna årets fjärde månad är i mitt tycke den främsta av årets alla månader. Vintern är överstånden och en ny vår är i antågande, det är varken för varmt eller för kallt och ljuset ger skogsvandraren tidigare mornar och senare kvällar. April är en fantastisk månad som jag alltid längtar till, den har egentligen bara ett fel, 30dagar är en alldeles för kort tid.

Till denna månads måsten hör att avnjuta åtminstone några trastkonserter i gammelskogen. Jag har några favoritställen och ett av dessa är en skogskant ner mot en stor mosse, där den öppna mosseytan erbjuden en fantastisk akustik. Denna plats ligger långt från allfarvägarna och därmed tämligen ostört av civilisationens oljud. Att det är en bra bit att gå innan man är framme är ju bara njutbart i varje fall i april.

Väl framme vid min myrkant är det bara att kränga av sig ryggsäcken, ordna till en bra sittplats med ryggen mot en gran och sätta fart på kaffet. Jag har ett utsökt litet gaskök som säkert går att hänga upp på närmsta trädgren och på så sätt undvika att man startar en skogsbrand i den så ofta knastertorra aprilskogen.

Kaffet doftar underbart och kvällsljuset målar skogen och myren i varma färger. Ju mer ljuset avtar desto intensivare blir taltrastens sång och det verkar som om hans sång fyller ut varenda litet skrymsle i skogen. Dessa tillfällen i gammelskogen hör till de mest njutbara fågelkonserterna och när taltrasten ger det sista extranumret är det redan becksvart i skogen.

Efter veckor av regn och blåst lovar vädertjänsten en dag med nästan stiltje innan nästa regnväder med tillhörande storm drar in till helgen. Det är alltså är torsdag och vädret för kommande dygn ser mer än lovande ut för en lugn skogstur i de ännu så tysta februari skogarna. Jag planerar att tidigt på fredagsmorgonen bege mig till mina gamla och välkända skogar som börjar där den mer och mer avsmalnade grusvägen har sitt slut. På torsdagseftermiddagen meddelar jag min tåliga chef att fredagen är ämnad för ädlare syften än lönearbete

I gryningen står jag där i vägens slut. Bilen är parkerad och ryggsäcken sitter stadigt på ryggen. Jag drar in den lite fuktiga och kyliga nattluften i lungorna, temperaturen har i det lugna vädret sjunkit ner till minus sex grader. Äntligen, tänker jag, och vandrar frostfrasande om kängorna in i den ännu mörka skogen. En heldag i den skog jag vandrat till och från i under 40års tid och här vet jag var tjäder och orre spelar, var havs- och kungsörnen slår sina lovar. På senare tid har vargen bildat revir i dessa trakter och har nu en flock på 7-8 individer, detta ger naturligtvis en extra krydda åt skogsvandringen i den skog där lodjuret sedan länge lämnat sina spårstämplar i snö och myrkanter.

Vägen är lämnad bakom mig och jag tar mig fram på smala skogsstigar. Orrspel hörs ifrån myrarna och en ovanligt tidig ringduva hoar, i övrigt är det tyst, sådär alldeles vindstilla tyst. I det tilltagande ljuset får skogen färg och jag njuter i fulla drag av min vandring. Vinterns meståg drar fortfarande fram genom skogen och jag noterar läten från kungsfåglar, tofsmes, talltita och svartmes. Långt borta trummar en spillkråka på en stor ihålig tallstam och dess meddelande hörs genom hela skogen.

Jag är på väg mot en speciell myrkant där myren utvidgar sig och erbjuder en fin fikaplats med utsikt över den öppna delen av myren. Gasköket susar och snart är kaffet klart och jag vet med säkerhet att här kommer jag sitta ett bra tag. Helt plötsligt och utan förvarning stämmer en dubbeltrast upp i full vårsång. I den för övrigt ljudlösa skogen blir detta en sällsam upplevelse och jag kan garantera att kaffet har väl sällan smakat så gott.

Så förflyter dagen. Jag vandrar långt på kända stigar och stannar till där det passar för fika och matraster. Mot kvällningen kommer jag åter fram till vägen som skall ta mig hemåt efter en synnerligen väl använd fredag. Med mig har jag dubbeltrastens löfte om en annalkande vår och jag vet att jag är snart här igen.

/Bengan

Nu blommar tibasten vid min logvägg, ovanligt tidigt men ack så efterlängtad. Stoppar näsan i den blommande busken och låter mig berusas av den tidiga vårens dofter.....äntligen..

/Bengan